Jag har ju inte vetat om jag verkligen har nån fysisk sjukdom (är dock alldeles för rädd för o få veta) eller om det vart psykiskt. Och nu på senare har jag verkligen funderat på om det är nåt fysiskt.. Och så idag, kom det igen värre än på väldigt länge. Den jobbiga andningen, klumpen i halsen, yrseln, illamåendet och skakningarna i kroppen, rastlösheten osv, allt på engång vilket inte händer så ofta nu! Känner bara hur jag vill gråta... Eller kände det börjar lätta nu..

Men, så hittade jag en tråd på "Ångestsjukdomar i fokus" och läste en tråd om symptom på panikångestattacker, jag har läst en lista på symptom innan men nu när folk skrev exakt hur dom kände blev jag helt 200% säker på att det är panikångest. Det är exakt så jag känner. Blev lättad på ett sätt, men ändå jobbigt då detta blir värre o värre för varje år och det kan leda till ännu värre symptom... Och det pallar jag inte!! Men skönt att veta att jag inte är dödligt sjuk eller nåt som jag jämt får för mig.. :p Andningen lättade lite nu när jag läste det där och är helt hundra på vad det är. Sen har jag självklart lite tungre o andas ibland pga övervikt men såna här gånger är det inte så.

Som tur är har det kommit mer sällan nu, förut hade jag såna här attacker flera gånger i veckan (med alla symptom) numera har jag det fortfarande i stort sett nån gång varje dag (ibland 10 min ibland flera timmar, precis som innan) men med bara andningen och ev nåt annat symptom, men inte som nu att jag verkligen håller på o svimma och känner gråten i halsen. Sist jag grät för jag fick sån panik va förra hösten tror jag faktiskt... Men såklart fick jag det idag innan Johan skulle till jobbet så jag sitter ensam :/ Kunde åka till Catrine men jag pallar inte det just nu, vill ändå va hemma hos mig när jag har detta så jag känner mig lite bekväm...

Fan vad jobbigt det är, skriver inte detta för att nån ska tycka synd om mig :p Måste bara skriva av mig! Jag får detta i intervaller och sitter då bara o gungar o skakar i kroppen, intervaller av kanske 1 minut eller 30 sek, och just nu har jag det och då blir jag så rastlös så jag måste skriva eller göra nåt så lättar det lite. Fan vad snabbt jag skriver när jag har detta haha, bättre än jag brukar t om :p Behöver inte kolla på tangentbordet en enda gång ;D Om man nu ska se nåt positivt med det hela....

FAN jag vill dö känns det som. För tillfället.. Hehe :) Men det vill jag inte egentligen för jag är sååå lycklig nu... Det värsta är att detta blir värre när jag låter mig va lycklig :/ Är nämligen lyckligare än nånsin nu o lika va jag lyckligare än nånsin i vårt förhållande när jag sist hade detta... :( Men har ju fortfarande stress över pengar, skola, framtiden osv.

Ja ja nu ska jag inte tråka ut er... Börjar lätta lite nu... Puh!!!

Ännu en attack avklarad.. :) Höll bara i sig 3½ h denna gången.. :p

Funderar på o gå till doktorn och kolla om antideppressiva eller nån annan medicin som kan lindra detta. Visserligen är jag faktiskt inte deprimerad nu, första gången på säkert 8 år jag inte är deprimerad, har inte vart det på några månader nu.. Men kanske sitter det där inne ändå.. Men jag mår bättre än på väldigt många år... Så kanske inte det är rädd medicin men nåt måste det ji finnas.. Eller är det bara o stå ut? :(


Såhär känner jag mig....