Det känns som att dom flesta vänder detta emot mig, att det är mitt fel att det blev som det blev. Och visst, det är mycket möjligt att det är så, jag har varit svartsjuk, jag har tyckt det vart jobbigt när johan varit borta alla kvällar han är ledig och gjort nåt annat, när jag offrat hela mitt liv där hemma för att komma hit så vi ska kunna vara tillsammans. Och som jag säger till Johan, jag vill inte flytta hem, det är inte det jag menar, men jag menar att en av tre lediga kvällar kan han ju då lägga på mig, vårt förhållande, jag tycker inte det är mer än rätt?

Och även om jag nu varit svartsjuk och det vart kris, då skulle han ju gjort slut i stället för att gått och varit med någon annan, det är aldrig rätt hur dåligt vi än har det! Då är det bättre att säga dom 3 orden.. "Det är slut!" inte svårare än så..

Och han har själv fått välja nu, jag har bara stått i bakgrunden, väntat, varit som vän med honom, och så har han fått välja om han vill gå vidare utan mig eller om han vill vara med mig. Och när han varit förvirrad och lutat åt att va ensam så har jag sagt det att jag kan leta nåt eget och flytta, det är inga problem, men, då ber han mig stanna och jag har aldrig sett honom så knäckt. Så det måste ju betyda att det är mig han vill vara med?

Men så fort det känns bra nu, som idag, så har han läst kommentarerna här i mina inlägg och då kom han fram till att det kanske är bäst att gå vidare.. Men jag orkar inte vela så jag måste veta vad han vill, annars får det vara! I vilket fall måste jag bo kvar här nu tills dess att jag hittar något, det är ju ändå bådas bostad och jag går i skolan här, kan inte skippa det. Åker troligtvis hem på lördag ett tag så får vi se.. Men det kändes så sjukt bra idag... :/

Och jag kan komma över detta om han lovar mig att det aldrig händer sånt här eller sånt som hänt innan, igen! Och det har han gjort... Men händer nåt igen så är det över, för gott! Och jag vänder inte saker som hänt mot honom, men såklart kommer det upp när nåt liknande händer igen. Men kan han inte stå emot sånt efter det här, är han inte värd mig och jag inte värd den smärtan. Så jag hoppas, över allt annat, att han inte gör om något nu som sårar mig, för jag orkar inte mer. Jag har aldrig gjort något sånt mot honom.

Och svartsjuk är jag för att varje gång jag litar på honom och inte är svartsjuk längre, så händer något som gör att man blir det. Vem fan skulle inte bli det? Ni vet ju inte ens vad som hänt dom gångerna.. Och ja, jag vet, jag borde lämna honom. Men jag älskar honom och vill vara med honom! Så enkelt är det..

Och anledningen till detta just då va att vi bråkade på telefon när vi båda festade, ska man inte kunna tjaffsa utan att han går till någon annan? Och det måste inte vart oss det va dåligt mellan, men den tjejen va kär i honom och han gillade henne, det betyder inte att vi haft det dåligt. Det handlar om dom två.. Och sen vi flyttade hit för 2 mån sen, har det vart bättre än nånsin!