Lika trist som vanligt va de! =) Så nu längtade jag hem o umgås med älskling... Och ja, vi hann åka på affärn, men nu ska han till sin kompis.. Och eftersom jag lovat att inte bli sur när han åker iväg o gör nåt så är han med sina kompisar ett par gånger i veckan nu och jag kan inte säga nåt, trots att jag blir ledsen! Vi skulle städa o fixa inför att mina föräldrar kommer och så....

Jag vet inte varför jag inte kan vara glad för hans skull när han åker till sina vänner, men jag blir så ledsen för jag har inte ett jävla skit att göra! Jag har inga nära vänner här, och det finns verkligen inget att göra.. Önskar jag bodde nära mina föräldrar så jag bara kunde åka dit! Och hans kompis går det ju bra för då hans flickvän jobbar kväll eller när hon har nåt o göra då vill han umgås med Johan, och sen om jag har nåt o göra är ju skitsamma, dom är ju aldrig här nån gång eller gör nåt för att jag åker bort o har nåt o göra!

Han kommer hem runt 21 men det lär ju bli senare dessutom lägger jag mig strax därefter så det känns som skitsamma faktiskt, hela kvällen försvinner ändå.. Han kommer aldrig vara där bara 2-2½ timme..

Fan varför måste jag vara en så missunnsam flickvän? Jag vill kunna va glad för att han har vänner här! Men jag kan bara inte.. Jag känner mig så förbannat jävla ensam och vill bara sätta mig o tröstäta och nu kan jag inte ens göra det längre..... Vad ska jag då göra?!

Jag vill bara gråta nu..