Jag blir rädd när jag känner att det är påväg för jag kan själv inte göra nåt för att hindra det.. Och jag blir rent ut sagt rädd för mig själv när jag är deprimerad! Jag började bli rädd för mig själv idag...
Men det är bara att försöka hålla huvudet över ytan och låta det ebba ut. Försöka att inte falla ner så djupt i gropen igen så det dröjer lika länge att komma upp, för det orkar jag inte! Då kommer jag missa 8 år till av mitt liv, det känns som att jag missat hela min tonårstid och allt roligt, jag minns knappt nånting jag gjort som gjorde mig glad och jag hade roligt!
Men jag vet att det finns dom som har det värre än mig, mycket värre.. Så jag ska absolut inte klaga! Men detta är min blogg, där jag skriver av mig.. Så ni behöver inte klaga! :) Är ni snäll..
Jag hade en annan sorts glöd i ögonen där, som gjorde mig vackrare, visst va jag smalare, men jag hade något sorts självförtroende som lyste ur ögonen... Som gjorde mig vacker!
0